Även om vi nu är ganska vana att bara vara tre på hemmaplan, känner jag fortfarande en viss tomhet i huset. Längtan efter lilla Agnes finns närvarade hela tiden och det är väl så det ska vara. Jag är dock ytterst tacksam att min längtan går att stilla med hyfsat jämna mellanrum.

Cannes och Nice är två supermysiga promenadvänliga och lagom stora städer.  Att promenera längs stranden i Cannes, ta en drink tillsammans på favorit puben, äta mat på favoritrestaurangen, träffa Agnes familj och hennes bästa vän ger mig en inblick i hennes franska liv. Och jag har full förståelse för att hon måste tycka det känns lite märkligt när vi plötsligt är där också. Det liv hon skapat är hennes och allt jag ser verkar göra henne så glad. Det känns att hon verkligen är tillfreds med sitt liv.

Efter ett tre månaders långt glapp, har vi  tillsammans med våra vänner haft två härliga dagar hos Agnes i Cannes. Sol, shopping, sightseeing, fika och mat har varvats i salig blandning. Totalt har vi avverkat 2,7 mil gåendes. Det är en sån lyx att åka iväg och få allt på en gång. Vi fick till och med möjlighet att gå på röda mattan innan Cannes Film Festival ens är invigd.//Filosoftanten