Tiden går så fort. Har sagt det förut och säger det igen, jag hinner inte riktigt med. Det är egentligen inte så konstigt när man vill lite för mycket. Även om jag har lagt lite aktiviteter på is har jag ändå en del att pyssla med.
Jag känner en stor kärlek till landet Italien och framför allt Liguriens fantastiska kustremsa och Toscanas alla kullar. Det är så otroligt vackert. Små pittoreska städer med trånga små gränder, olivodlingar, vingårdar där de solmogna druvorna hänger i stora klasar och fält med 1000-tals solrosor. Maten och de goda vinerna kan man leva länge på.
Med förhoppningen att kunna åka dit igen bestämde jag mig för att läsa en Italiensk språkkurs. Det är verkligen jätte roligt men också otroligt svårt. Svårigheten beror säkert till stor del på hur fokuserad jag är på att göra mina läxor, eller snarare på att inte göra mina läxor. Det är här tidspaniken kommer in. Hur svårt kan det egentligen vara att sätta sig en kvart om dagen och läsa igenom texten och glosorna? Inte svårt alls, men dagarna till nästa lektion går så sanslöst fort att det känns som en total omöjlighet.
När jag började skriva det här inlägget hade jag inga tanka på vad ordet sanslös egentligen innebär. Nyfiken som jag är var jag tvungen att kolla upp vilka synonymer som finns till ordet. Tydligen är ordet sanslös ett väldigt betydelsefullt och användbart ord. Ord såsom, medvetslös, livlös, avsvimmad, bedövad, ohämmad, besinningslös, hejdlös, meningslös, och vanvettig kommer upp som synonymer när man gör en sökning. Mycket intressant. Sanslös passar så klart in i sammanhanget att tiden går sanslöst fort. Men att ordet är synonymt med bedövad känns inte lika självklart.
Förra veckan var jag hos min ”bettfysiologtandspecialist” (typ extra välutbildad tandläkare) för en tredje kortisonspruta i käken. Första sprutan i juni gick bra. Andra sprutan i september gick inte alls bra. Tredje sprutan förra veckan gick jätte bra. Det kan verkligen vara olika från gång till gång. Vid tillfälle ett och tre har käken varit totalt bedövad i två till tre dagar efteråt, men det är just då som sprutan haft full effekt. När jag tänker efter var jag helt tuggobenägen i tre dagar. När väl sprutan dämpat inflammationen i käken kan jag äta igen. Vilket är en fantastisk känsla. Det är nämligen väldigt svårt att låta bli kylskåpskall choklad, sega nappar och härligt italiensk lantbröd. Men det är bara att härda ut. Tur att läkaren som satte spruta tre var sååå snygg. Det förhöjde situationen efteråt lite grand.
Oavsett språksvårigheter eller kortisonsprutor gäller det nu att planera väl. Mitt mål är att åka till Italien. Jag vill kunna beställa mat och vin, checka in på hotell eller köpa en bussbiljett på Italienska. Kan dock snabbt konstatera att jag har lång väg kvar.
En god vän har lärt mig att oavsett hur mycket vilja jag har till att lära mig eller göra något nytt spelar ingen roll om jag inte också har villigheten att genomföra de förändringar som krävs för att det jag vill skall bli möjligt.
För att nå mitt mål krävs det nu både vilja och villighet. Vissa uppoffringar och planeringar för att nå slutmålet måste göras:
- Mer tid på läxläsning och glosövningar
- Spara pengar
- Kortisonspruta för att kunna äta Italiensk mat över huvudtaget
Någon tidsplan har jag inte, än. Men när det väl bli, kommer jag garanterat att vara sanslöst väl förberedd. //Filosoftanten