Oj oj oj, vilken känsla att vakna till ett extremt fågelkvitter utanför fönstret. OM jag inte hade vetat bättre skulle jag trott att det var april månad istället för januari. Tänk vad skönt det hade varit. Januari för mig är den absolut tristaste månaden på hela året. Är det dessutom ingen snö känns allt bara väldigt grått och trist.

För mig känns det verkligen som att gå i väntans tider. Nu var det ju ganska länge sedan man gick med magen i vädret och väntade men jag kan ändå fortfarande komma ihåg känslan. Nyfikenheten på vad som skulle komma. Likdant känner jag inför våren. Jag längtar efter ljuset och värmen.
Jag kan se mig själv sitta på vår nya uteplats med en kaffekopp och en intressant tidning. Vårsolen och det goda nybryggda kaffet värmer både kropp och själ. Mmmm….snart snart…

Nu ska man ju inte bara gå och längta efter annat utan framför allt vara här och nu. Risken är annars att man missar själva livet och glömmer att ta tillvara på allt som händer.
Jag gillar att planera och har struktur i min tillvaro, tyvärr lite för mycket ibland. Det är så himla lätt att planera sönder och inte lämna plats åt spontanitet. Nu ska jag försöka att ta en dag i taget. Kanske minska på ”måste”-kraven och göra sådant som man inte brukar. Våren är på väg och kommer hur man än gör och vad man än gör. Och den är alltid lika uppskattad.

Nu gäller det att hinna med så mycket och så lite som möjligt fram till den första riktiga vårsolen och fågelkvittret. Svår balansgång men det går.//Filosoftanten