Semestern är slut för denna gång och det kändes nästan som en katastrof hade inträffat när väckarklockan ringde i morse. Jag ville verkligen inte åka till kontoret i detta underbara sommarväder. Svårt att inse att saker och ting är på väg att bli som vanligt, igen.

Eftersom vi har en inneboende hund hos oss gick det inte att ligga och dra sig. Tack och lov för det, nog bättre att komma igång så fort som möjligt. Efter morgonpromenaden och en kall dusch kändes det betydligt bättre inför dagens utmaningar. Dessutom måste jag väl inse att efter två härliga veckor i Italien så är det väl dags att börja jobba igen.

Fyra personer, ett rum, en toalett, tre stora bagar (överfulla), fyra mindre ryggsäckar, packa upp, packa ner, överfulla icke luftkonditionerade tåg och bussar, slingriga vägar, backigt, varmt, feber, åksjuka, solbränna, svettigt och alldeles fantastiskt härligt. En semester där vi har upplevet jätte mycket. Hela familjen har verkligen umgåtts och gjort massor saker tillsammans. Vi har haft tid att prata med varandra. Flera av de middagar vi ätit kvällstid, har fått ta tid. Lång tid ibland. Vilket lyxliv och vilken möjlighet att faktiskt lyssna. Bara det är värt hela resan.

Varför sitter vi aldrig ner och äter två timmar tillsammans en helt vanlig måndag på hemmaplan? Vi har av någon anledning fått för oss att tiden inte finns, men det är ju faktiskt  vi själva som bestämmer. Att diskutera, lyssna på allas åsikter och funderingar måste jag bli bättre på här hemma också. Ännu ett mål med min nya livsstil, medveten andning och närvaro. Precis nu mitt i livet. //Filosoftanten