Under ett antal timmar har jag kastats in i mina föräldrars liv på ett sätt som känns inkräktande, sorgligt, glädjefyllt, nostalgiskt och jobbigt. Att sitta och ta beslut om vad som ska sparas respektive kastas är inte helt lätt. Ur ett praktiskt och ekonomiskt perspektiv finns egentligen ingen anledning att behålla något. Men mycket jag hittar väcker minnen och ger mig en inblick i hur mammas och pappas liv varit. Både innan Tobbe och jag föddes men också under hela vår uppväxt fram till idag.
Det finns lönespecifikationer från 70-talet, hyresavtal på deras första lägenhet, kvitton, bankpapper, brev, teckningar, oändligt antal vykort och julkort, foto, markulerade körkort och till och med en sparad hårtuss från pappa när han var ett år. Som sagt en intressant och känslomässig resa tillbaka i tiden.
Trots alla känslor måste jag försöka tänka praktiskt och rationellt. Jag kan inte spara allt bara för sparandets skull. Jag måste således hela tiden fråga mig själv syftet med att spara. Och vad jag ska ha det till. Det är ju trots allt så att jag inte har haft någon aning om vad som fanns. Således har jag heller aldrig saknat det jag nu hittar.
Det finns dock en sak jag blir konfunderad över. I ett av fotoalbumen finns flertal mysiga bilder på Tobbe när han är nyfödd och det står tydligt hur många veckor han är. I samma album finns i slutet ett par sidor som det står, ”lillan 3 veckor”, men inte ett enda foto sitter kvar. Det är lite trist.
Här är jag i mitten på 70-talet.
Det har varit en tuff månad. Inte bara känslomässigt. Utan också på grund av min fotoperation. Tyvärr gör jag lite mer än jag borde. Men nu är vi snart klara. Nu ska vi bara ta hand om det som vi valt att inte kasta. Eller bara och bara. Innan vi fyller på med mer måste vi rensa ut bland de egna ”bra att ha” sakerna. Vilket förmodligen inte är gjort i en handvändning. Men ett är säkert, jag ska vänta till spiken i foten är borta. Och när det är dags ska jag tänka efter noga innan jag lägger något i spara-högen. Det är inte den som har flest saker som vinner.//Filosoftanten
