Sommaren har verkligen inte varit en hit. Regnet har kommit från alla håll och kanter och ibland känns det som att det blåst småspik. Det är inte många kvällar man har suttit ute under bar himmel och ätit sin egenhändigt marinerade fläskfilé och druckit ett glas gott rödvin. Totalt har jag nog varit på stranden 2 gånger varav en resulterade i ett dopp i havet. Man kan ju inte vara på västkusten i en vecka utan att bada. Men det var kallt, jätte kallt.

Efter en sommar som verkligen känns bortspolad på grund av allt vatten som kommit uppifrån måste jag pigga upp mig med något annat. Ett 2,5 timmars frisörbesök. Det är riktigt skönt och jag njuter av att bara sitta och inte göra någonting. Förhoppningsvis blir resultatet som förväntat. Med håret fullt av avlånga korvliknade spolar i olika färger och stolekar sitter man i frisörstolen och läser. Givetvis, närmast dörren. In kommer det kunder. De flesta är män i min egen ålder, som är där för en vanlig klippning.  Under alla de åren jag varit kund på salongen har det aldrig varit så många manliga kunder på en gång, aldrig. Jag tror inte att jag känt mig så uttittad någon gång. När man sedan ser deras menande leende så förstår man ju genast vad de tänker. ”Herregud, att hon gör det där frivilligt” När de sedan passerar och känner den fräna doften av kemikalier ja då kan man nästan höra deras tankar.

Inser med ens att jag har bidragit till att skapa en ny syn på kvinnan.

Jag är ytterst tacksam att det inte var min man som kom in genom dörren. Tror helt klart att han hade fått en bild av mig, som kanske hade varit svår att sudda ut från näthinnan. Nu får han istället se det färdiga resultatet och jag behöver inte riskerar att bli ”spolad”. // Filosoftanten