Nu under sommaren är det ju väldigt vanligt med olika typer av stick. Alla små flygande och även vissa markkrypande djur som har för vana att bitas kan vara jobbiga. Ibland kan det faktiskt göra riktigt ont. Till och med ett litet oansenligt myggbett som hamnat på rätt ställe, eller snarare fel ställe, kan vara fruktansvärt irriterande och smärtsamt.  Man kan verkligen önska att alla jobbiga småskryp skulle sticka iväg någon annanstans. Helst till en annan planet eller något.

Efter förra veckans besök hos klinisk bettfysiolog på tandhögskolan har ordet stick en helt annan innebörd. Många kortisonsprutor har jag fått under de senaste 10 åren. De flesta gånger har själva sticket varit ganska smärtlöst. Efteråt har det så klart spänt och ömmat rejält i den injicerade leden, men det har ändå varit absolut uthärdligt. Senaste sticket i käken var också smärtlöst. Nästan löjligt för jag trodde att det skulle kännas mer i denna lilla leden precis vid örat.  Till och med ett möte med en pissmyra känns mer. Efter några timmar däremot… Jag kunde knappt gapa, äta eller skratta… Ja det var jobbigt. Tack och lov kunde jag prata. Vilket säkert några hade tyckt va skönt, om jag inte kunnat.

Sticka iväg någonstans vore skönt just nu. Är så trött och min allra högsta önskan är att få ligga ner och inte göra någonting. Men tyvärr är det ju inte så enkelt. Det är en massa saker som måste hinnas med. Eller måste och måste. Tror faktiskt att man sätter kraven lite för högt. Måste nog prioritera om lite. En dag i hängmattan (fast jag har ju ingen) med en bra bok (har jag) och ligga och lyssna på fåglar som kvittrar och andra surrande flygfä låter inte alls dumt. Vill bara inte få en geting i halsen när jag sipprar på min goda dricka, så de kan hålla sig undan.
Istället för boken skulle jag faktiskt kunna ta med mitt lilla stickprojekt ut i hängmattan (som jag fortfarande inte har). Gäller bara att vara medveten om att precis som en geting, kan även en garnsticka orsaka problem. Men händer det kan jag i alla fall ropa på hjälp utan problem.

För säkerhets skull håller jag mig nog till dricka och bok inne i uterummet. Till hösten när alla små stickande och bitande djur gått i ide för att vila upp sig till nästa vår, kan jag krypa upp i soffhörnet och byta boken mot mitt lilla stickprojekt. Jag vet att stickning är tantvarning, men den bjuder jag på. Bara jag får fortsätta att sippra på min kaffe latte. //Filosoftanten