Varför är det så svårt för vissa män, killar, pojkar att låta oss kvinnor, tjejer , flickor vara ifred? Varför ska vi inte kunna cykla hem från jobbet, springa i skogen, gå hem från krogen utan att vara rädda? Varför kan vi inte få känna oss trygga i det samhället som vi alla har lika stor rätt att leva i?
När jag läser om unga kvinnor som blivit mördade eller våldtagna kan jag helt enkelt inte låta bli att generalisera. Alla med en penis mellan benen blir för mig just då egoistiska icketänkande varelser. Varelser som tror att de besitter nån slags överordnad makt och att de därför har rätt att behandla oss kvinnor hur som helst.
Jag generaliserar fast jag vet mycket väl att det inte är rätt. Jag vet, därför att jag har vuxit upp i trygghet och omges bara av underbara, jämställda och kärleksfulla män. Dessa män som drabbas oskyldigt och orättvist av den generaliseringen som jag ändå gör.
Det finns alldeles för många kvinnor som inte har det så bra som jag. Kvinnor som varje dag får utstå hot och misshandel och som inte vet något annat. För vissa går det till och med så långt att de får sätta livet till. Det är så ledsamt och så jävla frustrerande. Att det för vissa män är så enkelt att släcka ljuset i en ung kvinnas ögon är för mig helt overkligt. Var är empatin och respekten för en annan människas liv?
Jag är lyckligt lottad eftersom jag lever i en trygg relation. Jag vet hur samspelet mellan två jämlikar ska vara. När jag börjar generalisera, riskerar jag så klart att ge mina döttrar en sned bild av verkligheten. En bild av att man inte kan lita på någon som har en penis. Och det är definitivt inte rättvist. För sanningen är trots allt att de allra flesta är fantastiska kärleksfulla, empatiska och snälla män, pappor, pojkvänner och killar.
Jag undrar vad de är som gör att vissa män måste trycka ner och hävda sig gentemot oss kvinnor. Utan oss skulle faktiskt inga fler söner eller döttrar komma till världen alls. Våra barn måste tidigt lära sig allas lika värde. Om alla pappor lär sina söner att kvinnor är jämställda och ska behandlas med respekt kommer samhället på sikt att bli tryggare och säkrare. Och först då behöver jag inte generalisera längre.
Men för att skydda mina döttrar måste jag tyvärr generalisera och säga att de inte kan lita på vem som helst. Att generalisera är orättvist men det blir en överlevnadsstrategi. De måste förstå vad som kan finns utanför den trygghet och jämställdhet som de växer upp i. En trygghet som lätt kan förbytas till ångest och rädsla lika fort som en blinkning.//Filosoftanten
Detta inlägget gör mig lite kluven. Som kvinna håller jag med dig om mycket av det du skriver. Jag känner samma ilska och vanmakt över det som händer när kvinnor blir slagna, förnedrade och våldtagna. Men som mamma till två pojkar så måste jag verkligen tänka på vad jag säger! De kan inte alltid få höra att världen är full av hemska män och allt hemsk som händer är killarnas/männens fel. Jag måste focusera på att förmedla den positiva bilden alla underbara killar och män som finns i världen. Och mina killar har turen att omges av underbara män som är mycket bra förebilder vilket jag är mycket tacksam för.
Det är självklart också mitt ansvar att förmedla till mina killar allas lika värde och att man behandlar människor utifrån deras handlingar inte utifrån om det är en kille eller tjej.
Jag vill att mina killar skall bli självständiga och klara sig själv och det skall vara självklart för dem med ett jämställt förhållande med sin flickvän!
Tack för ditt svar! Ja, det är minsann inte lätt. Det kan bli så galet om man som förälder agerar och säger saker som kan ge helt fel signaler, både från ena eller andra hållet.
Era killar är fantastiska och jag är så tacksam för att får följa dem❤️