Både jag och Jonas har länge velat se Andrea Bocelli. Varje år arrangeras det konsert i hans hemby Lajatico på Teatro del Silenzio. När vi fick höra att våra vänner skulle åka dit var det självklart att vi skulle hänga med.
Mitt bland de Toscanska kullarna skulle vi nu äntligen få uppleva några magiska timmar med Mr Bocelli. Mer italienskt kan det ju knappast bli. Och det var en magisk musik-upplevelse. Och väldigt långt ifrån det vi hade förväntat.
Årets framträdande var inte bara hans. Det var opera-uppsättning av Umberto Giordano. En ganska tunn historia som utspelar sig under franska revolutionen och handlar om otillåten kärlek och frigörelse. En uppsättning med bra operasångare och väldigt fina kostymer. Dock inga inslag av de underbara låtar som jag, och jag tror alla, förknippar med Mr Bocelli. Trots att det var vackert kunde jag inte hålla besvikelsen helt borta. Givetvis beror känslan av besvikelse på de förväntningar jag själv byggt upp, inte på att något var dåligt. För det var det verkligen inte. Och är det någonstans man ska se en italiensk opera så är det ju precis där på Teatro del Silenzio.
När det gäller allt annat så har det varit så härligt som det alltid är i Italien. Poolbad har varvats med mat och vin. Vi hade dessutom turen att kunna slinka med på en otroligt trevlig vinprovning arrangerad av Emotion Italia. En riktig italiensk mat- och vinupplevelse.
Trots att vi ”bara” varit iväg fyra dagar känns det som vi hunnit med jätte mycket. Fyra dagar som gett mycket inspiration och glädje på alla möjliga sätt. Känner mig priviligerad.//Filosoftanten